Innovationspartnerskap
Innovationspartnerskap låter en myndighet betala utvecklingen av en ny lösning och sedan köpa den. Faser, villkor och nytta för mindre företag.
Uppdaterad 5 september 2026
Innovationspartnerskap är ett kontrakt som i ett och samma avtal förenar forskning och utveckling av en ny vara, tjänst eller byggentreprenad med ett efterföljande köp av resultatet. Myndigheten kan alltså betala för att en lösning tas fram och sedan köpa den utan att göra en ny upphandling.
Så fungerar det
Lagen om offentlig upphandling tillåter innovationspartnerskap i 6 kap., och bara när behovet inte kan tillgodoses av lösningar som redan finns på marknaden. Innovation förstås brett: en ny eller väsentligt förbättrad vara, tjänst eller process, men också en ny metod för marknadsföring eller organisation.
Över tröskelvärdena följer upphandlingen i huvudsak reglerna för förhandlat förfarande med föregående annonsering: 1 589 140 kronor för statliga myndigheters varor och tjänster, 2 451 816 kronor för kommuner, regioner och övriga myndigheter samt 61 340 804 kronor för byggentreprenader, allt exklusive moms (verified 2026-09-05). Under dessa belopp tillämpas det enklare regelverket i 19 kap. Myndigheten får välja en eller flera partner.
Genomförandet delas in i faser som följer utvecklingsarbetet, var och en med mål och ersättning. Efter varje fas kan myndigheten fortsätta, minska antalet partner eller avsluta partnerskapet enligt de villkor som avtalats. Nås målen köper myndigheten den färdiga lösningen utan ny upphandling. Avtalet reglerar också vem som äger rättigheterna till resultatet.
Vad det betyder för ett företag
Innovationspartnerskap är byggt för unga och innovativa företag: utvecklingen finansieras, en offentlig referenskund säkras och det finns en beställning i andra änden om lösningen fungerar. Samtidigt är det ett krävande avtal, med hårda delmål, gemensam styrning och immaterialrättsliga villkor som måste förhandlas noga.
Kontrollera före anbud att myndigheten verkligen gjort en marknadsanalys som visar att ingen färdig lösning finns, att fasernas tidplan går ihop med din utvecklingskapacitet och att ersättningen i utvecklingsfasen täcker dina kostnader. Innovationspartnerskap ska inte förväxlas med utlysningar av bidrag från exempelvis innovationsmyndigheter, som är statsstöd och inte innebär något åtagande att köpa.
Exempel
Ett kommunalförbund för avfallshantering söker en sensor som i realtid kan mäta fyllnadsgraden i nedgrävda behållare, något som ingen befintlig produkt klarar tillförlitligt. Förbundet upphandlar ett innovationspartnerskap till ett uppskattat värde av 4 000 000 kronor exklusive moms, väljer två unga företag för en betald prototypfas och behåller det företag vars prototyp klarar testerna. Samma avtal används sedan för att utrusta 400 behållare.
Vanliga frågor
Måste myndigheten köpa den framtagna lösningen?
Nej. Den köper bara om lösningen når de prestandanivåer och kostnadstak som avtalats. Partnerskapet kan avslutas efter varje fas.
Vem äger rättigheterna till resultatet?
Det avgörs i avtalet. Vanligast är att företaget behåller rättigheterna och myndigheten får en nyttjanderätt, men andra upplägg förekommer.
Kan ett ensamt företag delta?
Ja. Myndigheten kan också välja flera partner parallellt och jämföra lösningarna fas för fas.